Vardag
I mitt vardagliga liv, som jag har levt i samma lägenhet i tio år nu, upplever jag både med- och motgångar. Tiden går snabbt, och när jag reflekterar över mitt vuxenliv känns det som en tidsresa. Denna blogg är min personliga livsbok, där jag dokumenterar min livshistoria dag för dag, och delar med mig av mina upplevelser på livets alla små och stora vägar.
Vardag passerar snabbt i äldre dagar
Mitt liv är ganska stillsamt, och det händer inte så mycket på dagarna. Men genom att skriva om mina dagliga upplevelser skapar jag en samling av minnen som jag kan se tillbaka på i framtiden. Det hjälper mig att förstå min egen resa bättre och fungerar som ett sätt att reflektera över mig själv och mitt liv. Denna dokumentation är inte bara för mig själv, utan skapar också en vacker bok om mitt liv som kan sparas och delas med andra.
Genom att skriva denna blogg tar jag vara på tiden och skapar en meningsfull berättelse om mitt liv. Det är mitt sätt att bevara mina tankar, känslor och upplevelser, och skriva boken om mig själv, ett kapitel i taget. Detta dagliga skrivande hjälper mig att uppskatta vardagens små ögonblick och se hur de bidrar till den större bilden av mitt liv.
EN EFTERLÄNGTAD FAMILJEMEDLEM
En efterlängtad familjemedlem fick jag när min alldeles egna boa Imperator kom. Efter många år av envist letande så fick jag till slut napp Jag har en alldeles särskild förkärlek till boaormar. Det är något med deras kraftfulla kroppar, vackra teckningar och lugna, nästan majestätiska rörelser som fascinerar mig. Sedan tidigare har jag en Rosenboa, mitt husdjur nr 2 och mina grekiska landsköldpaddor, och nu har reptilfamiljen utökats med ännu en medlem. En vuxen hane av arten Boa imperator, drygt 150 centimeter lång och med en ganska speciell livshistoria.
EN EFTERLÄNGTAD FAMILJEMEDLEM URSPRUNG
För flera år sedan blev den här vackra boaormen övergiven av någon. Hur hans liv såg ut dessförinnan vet jag inte, men lyckligtvis hamnade han så småningom på Tropikariet i staden.
Därefter hamnade han här i Malmö . Med sig hade han även sitt terrarium, så man skulle nästan kunna säga att han flyttade in med både bostad och möblemang. Trots sitt brokiga förflutna är han en mycket snäll och lugn orm. Han verkar inte ha särskilt bråttom med någonting, och det är kanske något vi människor borde lära oss av.
STARK SOM EN OXE- LUGN SOM EN FILBUNKE
Häromdagen bestämde jag mig för att lyfta upp honom. Jag visste naturligtvis att en vuxen boaorm är stark, men det är en sak att veta det och en helt annan att faktiskt känna kraften i kroppen. Jösses vilken styrka!
En efterlängtad familjemedlem är verkligen stark som en oxe. När han rör sig känner man tydligt hur otroligt muskulös han är. Det handlar inte om några hastiga eller nervösa rörelser, utan om en imponerande kraft som finns där även när han är alldeles lugn.
Det gick bra att hantera honom, men upplevelsen gav mig ännu större respekt för dessa fantastiska djur. En boaorm behöver knappast gå på gym. Den har redan muskler så det räcker och blir över!
ATT BARA STUDERA HONOM
En efterlängtad familjemedlem är dessutom mycket intressant att bara sitta och studera tycker jag. Det kanske låter märkligt för någon som inte delar mitt reptilintresse. Vad är det egentligen som är så spännande med att titta på en orm? Men jag finner det fascinerande
Hur han långsamt förflyttar sig, undersöker omgivningen med sin kluvna tunga eller hittar en bekväm plats att vila på. Hans rörelser är så mjuka och samtidigt så kraftfulla. Man behöver inte alltid lyfta upp en orm för att uppskatta den. Ibland räcker det gott och väl att bara betrakta den och låta den vara sig själv med en efterlängtad familjemedlem.
MIN FÖRKÄRLEK TILL BOAORMAR
Jag har alltid tyckt att boaormar har något alldeles extra. Min rosenboa är mindre och har sitt eget charmiga sätt att vara, medan en efterlängtad familjemedlem imponerar med sin storlek, styrka och vackra färgteckning.
Mina grekiska landsköldpaddor är förstås en helt annan historia, med sina egna personligheter och vanor. Alla dessa reptiler har sin speciella charm, men boaormarna ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
ETT NYTT KAPITEL FÖR OSS BÅDA
En efterlängtad familjemedlem min nya boaorm har redan hunnit uppleva mycket under sitt liv. Från att ha blivit övergiven till Tropikariet, vidare hit till Malmö och slutligen hem till mig.
Nu väntar förhoppningsvis många lugna och fina år. Jag har flera idéer för hans terrarium och ser fram emot att fortsätta lära känna honom. Det kommer säkert att bli både nya erfarenheter, praktiska utmaningar och en hel del funderingar längs vägen.
Men det gör mig ingenting. Att ha reptiler handlar inte bara om att äga vackra djur. Det handlar om ansvar, respekt och ett genuint intresse för deras liv och beteenden. Och min nya inneboende? Ja, han verkar ta det mesta med ro. En efterlängtad familjemedlem
RESPEKT FÖR DESSA DJUR
Jag har alltid upplevt boaormar som förhållandevis lugna djur. Naturligtvis har varje orm sitt eget temperament, men mycket handlar också om hur man själv beter sig i deras närhet.
För mig är det självklart att hantera mina ormar varsamt och undvika hastiga rörelser. Jag vill inte utsätta dem för onödig stress, och därför försöker jag alltid vara lugn och försiktig när jag närmar mig dem.
Jag tycker inte att en orm behöver lyftas upp i tid och otid. Tvärtom uppskattar jag minst lika mycket att bara sitta framför terrariet och studera dess naturliga beteende. När jag lyfte upp Sonny Corleone häromdagen fick jag verkligen känna vilken enorm muskelstyrka han har. Han är stark som en oxe, men samtidigt en mycket lugn och snäll herre.
Det är just den kombinationen av styrka, skönhet och lugn som gör boaormar så fascinerande för mig. Jag tror att många människor skulle få en annan uppfattning om dessa djur om de fick möjlighet att lära sig mer om dem. Ormar förtjänar respekt, men inte den rädsla och de fördomar som de så ofta möts av.
ETT BRA LIV SKA HAN FÅ
Det viktigaste för mig är att en efterlängtad familjemedlem ska få ett så bra liv som möjligt. Jag vill att han ska känna sig trygg, ha en välanpassad miljö och få den omsorg han behöver. Och det är jag övertygad om att jag kommer att kunna ge honom.
Min rosenboa verkar verkligen trivas hos mig, och jag hoppas att min nya familjemedlem ska göra detsamma. Jag tycker om att lägga tid och omsorg på mina reptiler, förbättra deras terrarier och framför allt studera deras fascinerande beteenden. Det finns alltid något nytt att upptäcka.
FASCINATION ISTÄLLET FÖR RÄDSLA
Jag har svårt att föreställa mig mitt hem utan reptiler. Där andra människor kanske ser något skrämmande ser jag skönhet, elegans och ett fascinerande djur med sina egna naturliga beteenden.
En efterlängtad familjemedlem har redan en speciell plats hos mig. Han har haft en brokig historia, men nu vill jag ge honom en lugn och trygg tillvaro.
Och om han samtidigt råkar avskräcka en och annan objuden besökare, ja, då får väl det betraktas som en liten bonus!
Fast egentligen föredrar jag förstås att han bara får vara det han är – en fantastisk boa Imperator
Bilder privata
w
SENASTE INLÄGG
w
EN EFTERLÄNGTAD FAMILJEMEDLEM
En efterlängtad familjemedlem fick jag när min alldeles egna boa Imperator kom. Efter många år av envist letande så fick…
INNEBÖRDEN AV ANPASSNINGSSTÖRNING
Innebörden av anpassningsstörning är försvårad eller fördröjd anpassning till förändrade livsomständigheter eller en belastande livssituation. För att få diagnosen anpassningsstörning…
SAGAN OM REPLAY
Sagan om Replay börjar i en liten sömnig by i norra Italien. Min far hade en släkting vars familj höll…
SMÅPADDORNA ÄR HEMMA IGEN
Småpaddorna är hemma igen efter 4 år som utlånade. De har blivit mycket större. från storleken av en kapsyl så täcker de nästan min hand. De påminner mycket om deras mamma min fina Wilma färgmässigt. Likadana är de så den ena har en liten klick nagellack för att veta vem som är vem. Men jag tror inte att deras pappa vet vilka de är. Sköldpaddor är ju sådana. När äggen kläcks så är föräldraskapet slut.
Det är ovanligt att de föds utan kläckare men så gjorde mina små två. De kom upp från jorden när det var dags att möta livet. Så vi välkomnar Pebbles och Bam-Bam hem igen efter 4 långa år. Även om jag inte vet könet på de så ska de i alla fall ha ett namn och jag tyckte det passade. Kanske blir det en hona trots allt men det får jag ta itu med då hur jag ska lösa det. Så det blev fint med tillökning.
SMÅPADDORNA ÄR HEMMA IGEN 2 BLIR 4
Så nu när småpaddorna är hemma igen blir det förstås lite mer städning för de är inte precis rumsrena. Men det är inget som stör mig i alla fall. Så nu ska jag ha de i många år till om allt går som det ska som jag hoppas.
Sköldpaddor blir inte tama i traditionell bemärkelse. Mina kan komma springande när någon närmar sig, men då associerar de personen med mat snarare än visar tillgivenhet.
Individuella skillnader förekommer. Vissa gillar att bli kliade på huvudet medan andra inte gör det. Min äldsta gillar att bita mig på fötterna så man får passa sig för det kan göra ont. Dessutom är de extremt nyfikna eftersom allt potentiellt kan vara mat.
FYSISK UTVECKLING
Landsköldpaddor växer långsamt under flera år innan de når sin slutliga storlek. Grekiska landsköldpaddor uppnår vanligtvis 15-20 cm i ryggsköldens längd, även om vissa exemplar kan bli upp till 36 cm. Vikten varierar betydligt mellan könen. Honor väger typiskt drygt ett kilo men kan variera mellan 1-3 kg, medan hanar brukar ligga runt 500-700 gram.
Vikten fluktuerar naturligt upp och ner under tillväxten. En långsam, jämn och proportionell viktökning är det säkraste tecknet på att djuret utvecklas rätt. Långvariga trender med viktnedgång kan dock indikera att något står fel. Så nu när småpaddorna är hemma igen får man ha lite koll så allt är bra
Kön går inte att fastställa säkert förrän djuren nått en ålder på cirka 4-6 år och en vikt på omkring 300 gram. Svansen hos hanen är avsevärt större än hos honan, och hanen har dessutom en kraftig kloliknande spets som hos honor är mindre. Nu när småpaddorna är hemma igen är det rätt bra att inte veta förrän om typ 4 år.
TILL SIST
Landsköldpaddans resa från ägg till självständig individ är en komplex process där temperatur, miljö och omsorg spelar avgörande roller. Som visats ovan avgör inkubationstemperaturen faktiskt vilket kön ungen får, medan långsam och jämn tillväxt är nyckeln till hälsosam utveckling.
Rätt förutsättningar med fiberrik vegetarisk kost, lagom värme och respekt för djurets naturliga beteende ger bästa chansen att få en frisk sköldpadda som kan bli 50-100 år gammal. Tålamod är nödvändigt eftersom dessa reptiler utvecklas i sin egen takt mot könsmognad vid 8-10 års ålder. Nu när småpaddorna är hemma igen så får man lite mer att glädjas över och vara med under deras utveckling
Bilder privata
Referenser:
[1] – http://redfoottortoise.se/aggens-utveckling/
[2] – https://evidensia.se/djurvardguiden/skotsel-av-landskoldpadda/
[3] – https://www.agria.se/smadjur/artiklar/skotsel-och-vard/utfodra-din-landskoldpadda-ratt/
w
SENASTE INLÄGG
w
KLARA LIVET SOM ENSAM
Klara livet som ensam är ett val man gör på både gott och ont. Jag har valt det själv därför att jag insåg att jag inte klarar av långvariga samboförhållande. Efter några stycken så var det ett faktum. Men jag måste. tillägga att jag trivs rätt bra med min tillvaro. Det tog förvisso några år att acklimatisera sig men idag så har jag det bra.
Jag är i starkt behov av min egentid samtidigt så är jag inte lätt att leva med. Dejtingens värld kan vara knepig.Blir frustrerad och arg när jag känner mig trängd. Dessutom så har jag ett uselt morgonhumör och lite av det italienska temperamentet. Men det är lättare sagt än gjort att klara livet som ensamstående. Man måste göra allt själv och ta diverse beslut själv även.
Klara livet som ensam mamma kan kännas överväldigande, men det är varken ovanligt eller något att skämmas för. I Finland utgör ensamförälderfamiljer 20,5 procent av alla barnfamiljer, och det är både vanligt och normalt att barn växer upp med ensamstående förälder. Även om utmaningarna är verkliga bygger denna roll ofta en känsla av styrka och kompetens. Med rätt verktyg och stöd går det att skapa ett fungerande och meningsfullt liv.
KLARA LIVET SOM ENSAM OCH VÄGEN DIT
Vägen till att klara livet som ensam mamma ser olika ut för olika personer. En del har själva valt att få barn på egen hand, medan andra har separerat från eller förlorat barnets andra förälder. Oavsett anledning kan upplevelsen av att leva som ensamstående förälder skilja sig brett. Familjen som begrepp handlar inte om vilka personer som ingår i den eller hur många den består av, utan om stommen i ens liv därifrån man får sin trygghet och omvårdnad.
ORSAKER TILL LIVET SOM ENSAMSTÅENDE
Vägen till att bli ensamstående mamma ser olika ut för olika personer. En del har själva valt att få barn på egen hand, medan andra har separerat från eller förlorat barnets andra förälder. Oavsett anledning kan upplevelsen av att leva som ensamstående förälder skilja sig brett. Familjen som begrepp handlar inte om vilka personer som ingår i den eller hur många den består av, utan om stommen i ens liv därifrån man får sin trygghet och omvårdnad.
DEN JOBBIGA VERKLIGHETEN
Föräldraskap brukar vara både omtumlande, berikande och superjobbigt på samma gång. För tt klara livet som ensam blir det dock mer av allt eftersom man är själv med barnet för att klara livet som ensam. Det är en känslomässig berg- och dalbana där glädjen över barnets utveckling blandas med en utmattning som är svår att förklara för andra.
Att inte ha en annan vuxen som avlastar i vardagen är inte bara praktiskt utmanande. Det blir även tungt att inte ha någon att dela alla frågor och funderingar med. De praktiska frågorna tar aldrig slut, och känslan av att behöva ge sig själv goda råd eller fatta alla beslut på egen hand kan vara ganska utmattande mentalt ibland.
RISK FÖR SÖMNBRIST
Ibland finns risken för sömnbrist för de som väljer livet som ensam. Mina eviga sömnproblen gjorde sig påminda då och då kommer jag ihåg. Men man ska passa sig för långvarig sömnbrist kan leda till humörsvängningar, irritabilitet, ångest, nedstämdhet, försämrad koncentration och försämrat immunförsvar.
ARBETE OCH FÖRÄLDRARSKAP
Obekväma arbetstider, osäkra arbetsvillkor och ett tungt arbete tillhör vardagen för många ensamstående mammor. Yrkeslivets krav kan göra det svårt att vara den förälder de vill vara. Deltidsarbete var en strategi som flera kvinnor använde för att klara kombinationen av omsorg och yrkesarbete. Personligen så fick jag utmattningssyndrom pg a för mycket överallt efter ett tag. Men jag hade inlett ännu ett förhållande på den tiden som räddade situationen
RUTINER GER TRYGGHET
Rutiner får världen att kännas tydlig och hanterbar för barn. Kvällsbadet blir ett tecken på att dagen tar slut, och när barnet tvättar händerna förstår det att det är matdags. Barn älskar att saker är förutsägbara eftersom det skapar trygghet. Rutiner handlar inte om att följa klockan slaviskt, utan om en vardag där vissa moment återkommer med hyfsad regelbundenhet. Ju äldre barnen blir, desto fler rutiner kan skapas kring dagliga aktiviteter som att städa efter lek eller hänga upp jackan när de kommer hem.
VÅGA BE OM HJÄLP
Ungefär fyra av fem föräldrar har minst en person som kan vara stöd i föräldraskapet, medan över en femtedel uppger att de inte har någon. Det sociala nätverket är en grundläggande skyddsfaktor som påverkar hur föräldrar uppfattar sin egen föräldraförmåga att klara livet som ensam. Luta dig mot ditt sociala kontaktnät för praktisk hjälp, eller uppsök föräldragrupper genom öppna förskolan eller online-forum.
SLUTLIGEN
Klara livet som ensam mamma innebär praktiska, ekonomiska och känslomässiga utmaningar som ofta förbises. Trots detta gör de flesta ensamstående mammor ett fantastiskt jobb med de resurser de har. Var inte rädd för att söka det stöd som finns tillgängligt, både ekonomiskt och socialt. Ett starkt stödnätverk gör skillnad. Kom ihåg att du inte behöver klara allt ensam, och att be om hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet.
Bilder:Pixabay
Referenser
[1] – https://www.knodd.se/artikel/tips-och-rad-till-dig-som-ar-ensamstaende-foralder/
[2] – https://www.libero.se/du-just-nu/artiklar1/bebis/att-vara-ensamstaende-foralder/
[3] – https://doktor24.se/blogg/tips-vid-separation/
[4] – https://www.1177.se/liv–halsa/psykisk-halsa/sjalvkansla/
w
SENASTE INLÄGG
w
I DEJTINGENS VÄRLD
I dejtingens värld tycker jag passar bra som koncept. Även om vi har gott om media och kommunikation så kan det vara svårt att hitta just den rätta. Som exempel så kan jag ta mina föräldrar som träffades i Schweiz när de gick på hotell och restaurangskola. De talade tyska för det var ju det enda språket tillgängligt. Min far både talade det och skrev det flytande.
De träffades 1966 och gifte sig ett halvår senare. Det var kärlek direkt. I alla år höll de ihop i vått och torrt tills min mor gick bort 2003. Två helt olika personligheter. Pappa var spontan och med det italienska temperamentet. Mamma var det lugna och sakliga småländskan. Men ändå. Det gick.
I DEJTINGENS VÄRLD IDAG
Idag så verkar det vara mera komplicerat att hitta den rätta i dejtingens värld. Det är som om man tappar bort sig i dejtingens snåriga värld. Trots alla verktyg vi har till hands. Bara Facebook är full med dejtinggrupper till exempel. Sedan så finns de de som vill ha betalt som Match exempelvis. Ganska fult tycker jag. Att pressa pengar av en stackare som bara vill ha en partner. Men de håvar nog in en del kan jag tänka mig.
TESTKANINEN HAR PROVAT
Jovisst har man provat både de ena och de andra men man kommer liksom ingenstans i dejtingens värld. Ett tag så var jag inne på Match och minns ej om jag till och med betalade. När min profil var klar tog det inte många minuter innan man blev överöst av inviter och blinkningar. Hur skulle jag göra med detta spektakel undrade jag och förstod snart att detta var inget för mig. Så väck med skiten bums.
FACEBOOK BLIR NÄSTA
Efter en period blev jag nyfiken på dejtinggrupperna på Facebook och anmälde mig till några. En grupp var förvisso ganska trevlig men det primära var dock inte själva dejtingen. Jag fick faktiskt kontakt med några stycken som jag chattade med. Jag fick till och med så bra feeling med en från Stockholm att jag åkte och hälsade på.
Men stod ut i tre dagar för det visade sig vara en alkoholiserad notorisk lögnare med väldigt dåligt ölsinne. Jag som knappt dricker någonting. Han hade fått två flaskor vin av mig korkat nog. Som att spä rödsprit på elden för han klippte båda flaskorna själv. Sedan blev han väldigt otrevlig och mindes inte ett dugg dagen efter förstås. Så man får passa sig i dejtingens värld minsann.
JAG GER UPP PROJEKTET
Efter ett par kontakter så gav jag upp. Det ledde ju ingenstans och dessutom så bodde de flesta runt Stockholm och i norr. De som jag fick kontakt med var antingen arbetsnarkomaner eller notoriska fega lögnare. Så ingen mer nätdejting för mig där man desperat söker någon. Att vara särbo är också en faktor som spelar in i dejtingens värld.
Åtminstone i början för man vet ju inte vad framtiden kan förutspå. Jag tror att när man minst anar det så händer det. Eller som reklamen säger plötsligt händer det. Jag är av den naturen att jag vill gärna se en livs levande person framför mig. En vanlig hederlig karl med glimten i ögat i min ålder. Jag är definitivt inte ute efter någon perfektion. Man är ju inte perfekt själv precis.
VARFÖR SÅ SVÅRT?
Jag tror att det är svårare idag trots alla verktyg. Visst så finns de som lyckas och jag önskar dem allt väl. Men med dagens stressade samhälle så har man mindre tid för romantik än man hade förut. Det är min uppfattning i alla fall. Nej jag ska nog vänta till Amors pil kommer till mig i dejtingens värld. Så anskrämlig ser jag ju inte ut även om självbilden kunde ha varit bättre. Som det heter: ”Plötsligt så händer det”!
NÄR ÄR DET DAGS?
Timing varierar enormt mellan olika personer. Det finns inget facit. Vissa behöver sex månader till ett år för att jobba på sig själva mellan relationer, medan andra känner sig redo tidigare. Många säger att två till sex månader är en rimlig tid för att börja dejta med avsikt om en långvarig relation i dejtingens värld.
Man blir sällan helt redo att börja dejta igen. Man behöver tvinga sig själv att ta steget. De första dejtarna kommer kännas konstiga oavsett hur länge man väntat. Hjärnan behöver vänja sig vid det nya livet.
Tecken på att man är redo inkluderar att ha fått tillbaka sin självkänsla efter ett uppbrott. Efter en separation är det vanligt att känna sig vilsen och att ha tappat en del av sig själv. Innan man börjar dejta på nytt behöver man återknyta kontakten med sitt inre för att ta reda på vad man vill och behöver i dejtingens värld.
ATT RAGGA I VERKLIGA LIVET
Ögonkontakt i cirka två sekunder visar intresse utan att skrämma. Att lyssna aktivt och ställa följdfrågor om det personen berättar skapar kontakt. Ett självförtroende och leende tar en långt. Män får sällan komplimanger och uppskattar dem mer än många tror. Kroppsspråk som att röra vid armen, le och söka blickkontakt signalerar attraktion.
SLUTLIGEN
Dejting behöver inte vara komplicerat när man väl förstår grunderna. Genom att vara ärlig om sina avsikter, välja rätt plattformar och möten, samt släppa höga förväntningar blir processen mycket enklare. Visserligen känns de första dejtarna konstiga, men med rätt inställning blir varje möte en chans att lära känna någon nytt. Det viktigaste är att komma ihåg att det ska vara roligt i dejtingens värld, inte stressande.
Referenser:
[1] – https://www.umo.se/egna-berattelser/-/karlek–vanskap/mina-basta-dejtingtips/
[2] – https://se.match.com/p/dejtingtips/nar-ska-man-hora-av-sig-efter-dejten-tips/
[3] – https://www.elle.se/lifestyle/5-tecken-pa-att-nagon-attraheras-av-din-energi/10558673
[4] – https://www.umo.se/svara-varandra/-/karlek/t/hur-lange-ska-man-dejta-innan-man-ar-ihop/
w
SENASTE INLÄGG
w
FLYTTEN TILL ITALIEN
Flytten till Italien har jag många minnen av, både i form av fotografier och upplevelser som för alltid finns kvar inom mig. Det är svårt att glömma den dagen då jag insåg att jag skulle få börja ett nytt liv, långt bort från mobbningen och allt det jobbiga jag hade upplevt i Sverige.
Min pappa hade fått nog av Sverige och alla år av hårt arbete. Han hade tidigare ägt två lunchrestauranger och ett hotell på Avenyn i Göteborg, som på den tiden var ganska nedgånget.
Till slut blev det för mycket, och under sina sista år i Sverige arbetade han som alltiallo på Stadsteatern i Göteborg. Där lärde han känna flera kända personer, bland andra skådespelaren Sven Wollter.
Pappa älskade teater och brukade ofta titta på repetitionerna av olika pjäser. Ibland följde han även med på efterfesterna, vilket kanske blev lite väl mycket emellanåt. Hemma väntade trots allt både barn och familj. Men roligt hade han säkert!
FLYTTEN TILL ITALIEN- BÖRJAN PÅ ETT NYTT LIV
Jag minns tydligt den 8 januari 1981, dagen då vi flyttade till Italien. Pappa hade redan befunnit sig där i ett år och ordnat både arbete och bostad. Till en början skulle vi bo i hans födelseort medan vi väntade på att vårt nya hus skulle bli färdigbyggt.
Det var en liten ort där de flesta invånarna arbetade inom jordbruket. Kontrasten mot det fina Långedrag i Göteborg var stor, men det bekymrade mig inte det minsta.
Allting kändes nästan overkligt. Det var som om jag befann mig i en dröm och ännu inte riktigt förstod att flytten faktiskt hade blivit verklighet. Skoltiden i Sverige, med alla dess svårigheter, skulle snart vara ett minne blott.
Italien kom att få en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Trots att landet har förändrats mycket genom åren bär jag fortfarande med mig alla fantastiska minnen, från vackra platser och fantastiska italienska pärlor till den italienska kulturen och människorna.
SKOLAN BÖRJAR DIREKT
Ett av mina starkaste minnen från flytten till Italien är skolstarten.
På den tiden omfattade den italienska grundskolan åtta år. Jag kastades nästan direkt in i undervisningen, trots att mitt italienska ordförråd var mycket begränsat.
Hemma i Göteborg hade vi alltid talat svenska, så italienskan var i stort sett ett främmande språk för mig. Pappa hade däremot inga språkproblem eftersom han behärskade hela sex språk.
Den italienska skolan var väldigt annorlunda jämfört med den svenska. Allt kändes nytt och ovant, men det fanns också något positivt med förändringen. Barnen var snälla och verkade tycka att det var både spännande och lite exotiskt med en ny elev från Sverige. Det var en enorm lättnad att slippa den mobbning jag tidigare hade upplevt.
Språket var däremot en stor utmaning med flytten till Italien. Förutom standarditalienska fanns det olika italienska dialekter som gjorde det ännu svårare att förstå vad människor sa. Jag minns att jag brukade skriva små noveller till min syster under skoldagarna. Det blev ett sätt för mig att uttrycka mig när orden på italienska ännu inte räckte till.
DISCIPLIN OCH UNDERVISNING
Disciplinen i den italienska skolan var betydligt strängare än vad jag var van vid. När läraren kom in i klassrummet skulle alla elever resa sig upp och hälsa. Det var dessutom självklart att tilltala vuxna med respekt och använda den artiga tilltalsformen.
Även undervisningen skilde sig från den svenska. Matematiken var oerhört svår, åtminstone för mig. Jag upplevde nästan att den låg på gymnasienivå. Eftersom jag alltid hade haft svårt för matematik blev det ett av mina största problem.
Engelskan var däremot betydligt enklare. Där hade jag inga svårigheter alls och upplevde till och med att mina kunskaper var bättre än lärarens med flytten till Italien. Under nästan ett helt år pratade jag väldigt lite italienska. Jag var rädd för att säga fel och göra bort mig inför de andra. Det var lättare att vara tyst än att riskera pinsamma situationer.
DET ANDRA ÅRET BLIR BÄTTRE
Eftersom jag ännu inte behärskade språket tillräckligt bra fick jag gå om ett skolår. Men under det andra året efter flytten till Italien började allt förändras. Jag lärde känna en pratsam flicka som blev min vän, och plötsligt började jag förstå alltmer av vad människor omkring mig sa. Sakta men säkert föll bitarna på plats.
Efter ungefär ett år hade jag lärt mig så pass mycket italienska att jag kunde kommunicera betydligt bättre. När grundskolan närmade sig sitt slut väntade examen, som bestod av både skriftliga och muntliga prov. Vi skulle bland annat välja ett ämne att fördjupa oss i och sedan redovisa det muntligt inför lärarna.
Det var ingen rolig upplevelse, särskilt inte för mig som fortfarande kämpade med språket. Min farbror arbetade på kommunen, och jag har ibland undrat om det kan ha haft någon betydelse för att jag blev godkänd. Hur det än låg till klarade jag examen och kunde gå vidare. Ett starkt minne från flytten till Italien.
ÄNTLIGEN BLEV VÅRT HUS FÄRDIGT
Till slut stod vårt nya hus klart, och det var dags att flytta in. Det är från den här perioden som jag har några av mina allra finaste och starkaste minnen från flytten till Italien. Mycket skulle komma att hända under de följande åren. Jag lämnade barndomen bakom mig och började upptäcka vad vuxenlivet hade att erbjuda.
Tillvaron var för det mesta bekymmersfri. Jag hade arbete, vänner och en bästa väninna som jag senare, år 1989, gjorde en oförglömlig resa tillsammans med. Vi bodde inte långt från Treviso den dolda pärlan bortom Venedig, en vacker stad i norra Italien. Det var en tid fylld av nya erfarenheter, frihet och framtidsdrömmar.
NÄR KÄRLEKEN KOM IN I MITT LIV
En dag i juni kom även kärleken in i mitt liv. Det var mitt livs stora kärlek den första kärleken, och kanske den enda riktigt stora kärleken för mig. Han var en ung man från en närliggande by, två år yngre än jag.
Jag minns fortfarande somrarna då vi körde omkring på våra Piaggio-mopeder och tillbringade långa dagar på stranden i Jesolo. Till en början umgicks vi tillsammans med hans vänner, men så småningom blev det bara vi två. Allting kändes nästan för bra för att vara sant.
Det var en underbar tid som jag aldrig kommer att glömma från flytten till Italien. Men åren gick, och så småningom började jag känna ett behov av att utvecklas och göra något nytt med mitt liv. Jag ville inte fortsätta vara mammas flicka när jag närmade mig trettioårsåldern.
När möjligheten att återvända till Sverige och studera dök upp bestämde jag mig för att ta den. Vi hade då fått elva år tillsammans. Han var otröstlig när jag lämnade Italien, och för mig tog det många år att komma över separationen. Det är en av de erfarenheter som har satt djupast spår i mitt liv.
MINA TANKAR OM FLYTTEN TILL ITALIEN IDAG
När jag blickar tillbaka på mitt liv händer det att jag ångrar att jag återvände till Sverige. Samtidigt vet jag att livet förmodligen hade sett helt annorlunda ut om jag hade stannat kvar i Italien. Då kanske jag aldrig hade fått min son eller utvecklats till den självständiga kvinna jag är idag.
Livet består av val, och varje val leder oss vidare på en ny väg. Jag längtar ofta tillbaka till Italien. Landet kommer alltid att vara en del av mig, oavsett hur många år som går. Där vilar också min mamma, och jag hoppas att jag någon gång ska få möjlighet att återvända och besöka hennes grav. På många sätt förde flytten till Italien mig och mamma närmare varandra.
Tyvärr är min släkt ganska liten, och med åren blir vi allt färre. Men framtiden är svår att förutse. Kanske får jag en dag möjlighet att återvända till landet som betytt så mycket för mig. Jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. En gång trodde jag exempelvis att jag aldrig skulle få se den berömda modelljärnvägen i Hamburg, men till slut fick jag uppleva även det. Så länge det finns hopp finns det också möjligheter.
Italien kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Det var där jag fick börja om, växa som människa och uppleva några av de mest betydelsefulla åren i mitt liv.
Bilder från pixabay.com samt egna
w
SENASTE INLÄGG
w
ÄR KVINNOR INTELLIGENTARE ÄN MÄN?
Är kvinnor intelligentare än män har varit ett debattämne i århundraden, sporrat av djupt rotade samhälleliga normer och föreställningar om könsroller. Könsrollerna har ju förändrats…
EN EFTERLÄNGTAD FAMILJEMEDLEM
En efterlängtad familjemedlem fick jag när min alldeles egna boa Imperator kom. Efter många år av envist letande så fick jag till slut napp Jag…
SAGAN OM REPLAY
Sagan om Replay börjar i en liten sömnig by i norra Italien. Min far hade en släkting vars familj höll på med kläder och skrädderi….
SOMMARLOV SOM BARN
Sommarlov som barn i Italien är några av mina allra finaste minnen när jag tänker tillbaka på min barndom. Mina föräldrar sparade pengar under hela året för att vi skulle kunna tillbringa några härliga semesterveckor i landet där min pappa var född och uppvuxen. För min syster och mig var dessa resor något alldeles särskilt. Vi fick uppleva ett annat land, en annan kultur och en tillvaro som skilde sig mycket från vardagen hemma i Sverige. Vi brukade tillbringa ungefär en månad i en fin lägenhet vid havet. För oss barn var det rena paradiset. Solen, värmen, stränderna och alla nya upplevelser gjorde somrarna till något vi verkligen såg fram emot.
SOMMARLOV SOM BARN I ITALIEN
Jag minns fortfarande bilresorna genom Europa. Vi tog färjan till Tyskland och övernattade vanligtvis någonstans i södra delen av landet innan vi fortsatte mot Italien. Varje resa var ett litet äventyr. Nästan som en minnesvärd resa 1989 som vuxen. Förväntningarna växte ju närmare vårt resmål vi kom.
Särskilt tydligt minns jag värmen som mötte oss när vi passerade gränsen till Italien. Det var en underbar känsla att äntligen vara framme i landet som skulle komma att betyda så mycket för mig. Jag har alltid älskat värme och sol, så det italienska klimatet passade mig utmärkt. Resorna innebar också en välkommen paus från skolan och den mobbning jag utsattes för i Sverige. Under några veckor kunde jag lämna allt det jobbiga bakom mig och bara njuta av sommaren.
BESÖKEN HOS FARMOR OCH FARFAR
En viktig del av mina sommarlov som barn var besöken hos farmor och farfar i pappas födelseby. De blev alltid väldigt glada när vi kom, men som barn förstod jag nog inte riktigt hur mycket våra besök betydde för dem.
Livet i den lilla italienska byn skilde sig från det vi var vana vid i Sverige. Människorna var öppna, spontana och mycket sociala. Farmor tog gärna med min syster och mig för att hälsa på släktingar, vänner och bekanta. Det verkade nästan som om hela byn skulle få träffa oss! Ibland tyckte jag att det var ganska jobbigt. Jag var inte van vid all uppmärksamhet och förstod dessutom inte vad människorna sa. Det var nog begreppet om blyghet som spökade
Pappa hade alltid talat svenska med oss hemma, så vi hade aldrig riktigt lärt oss italienska. Trots språkförbistringen förstod jag att människorna ville oss väl. Deras värme och omtanke gick inte att ta miste på. Idag ser jag tillbaka på mina sommarlov som barn med stor glädje. Det som jag som barn kunde uppleva som besvärligt känns numera både charmigt och värdefullt.
KULTUR , UTFLYKTER OCH NYA UPPLEVELSER
Mina föräldrar ville att vi skulle få uppleva mer än sol och bad. Därför tog de med oss på utflykter till olika italienska städer, museer, konstutställningar och till och med operaföreställningar.
Som barn uppskattade jag kanske inte alltid dessa aktiviteter. När man är omkring tretton år lockar stranden och ledigheten betydligt mer än historiska byggnader och museibesök. Jag kunde ibland tycka att utflykterna var både långa och tråkiga.
Men idag är jag oerhört tacksam över allt som mina föräldrar lät oss uppleva under mina sommarlov som barn. De gav oss möjlighet att upptäcka Italiens rika kultur, historia och traditioner. Det är erfarenheter som jag har burit med mig genom hela livet.
ETT LAND SOM KÄNDES ANNORLUNDA
Italien var på många sätt annorlunda än Sverige. Det handlade inte bara om klimatet, maten eller språket, utan också om människornas sätt att umgås. Jag upplevde italienarna som varma, öppna och spontana. Familjen hade en central plats i vardagen och det sociala umgänget var en naturlig del av livet.
Som barn kunde jag ibland känna mig osäker inför dessa kulturella skillnader, men med åren lärde jag mig att uppskatta dem alltmer. När jag idag tänker tillbaka på mina sommarlov som barn är det framför allt människorna, gemenskapen och alla små vardagliga ögonblick som har stannat kvar i mitt minne. Önskan om Italien finns alltid där.
MINNEN SOM ALDRIG FÖRSVINNER
Vi återvände till Italien nästan varje sommar under min uppväxt. År efter år fick jag uppleva nya platser och samla på mig minnen som fortfarande betyder mycket för mig under mina sommarlov som barn.. Det är först som vuxen jag verkligen har förstått hur värdefulla dessa resor var.
Mina föräldrar arbetade och sparade för att ge oss barn fina upplevelser under mina sommarlov som barn och jag känner en stor tacksamhet över allt de gjorde för oss. Även om jag inte alltid uppskattade museerna, operan och släktbesöken på den tiden, ser jag idag dessa upplevelser som en viktig del av min barndom. Det är minnen som jag kommer att bära med mig resten av livet.
BÖRJAN PÅ ETT NYTT KAPITEL
Vad jag inte visste under mina sommarlov som barn var att Italien några år senare skulle bli mitt nya hemland. År 1981 flyttade vi dit, och för mig innebar det början på ett helt nytt liv.
Jag skulle äntligen få lämna mobbningen och den svåra skoltiden i Sverige bakom mig. Framför mig väntade nya människor, nya erfarenheter och möjligheten att börja om. De många sommarloven hade redan gjort Italien till en välbekant och älskad plats. Men nu skulle landet få en ännu större betydelse i mitt liv.
När jag ser tillbaka på min barndom är det med värme och tacksamhet jag minns mina sommarlov i Italien. De gav mig inte bara glädje och äventyr, utan också erfarenheter som har format mig till den människa jag är idag.
w
SENASTE INLÄGG
w
EN EFTERLÄNGTAD FAMILJEMEDLEM
En efterlängtad familjemedlem fick jag när min alldeles egna boa Imperator kom. Efter många år av envist letande så fick jag till slut…
INNEBÖRDEN AV ANPASSNINGSSTÖRNING
Innebörden av anpassningsstörning är försvårad eller fördröjd anpassning till förändrade livsomständigheter eller en belastande livssituation. För att få diagnosen anpassningsstörning ska symtomen ha…
SAGAN OM REPLAY
Sagan om Replay börjar i en liten sömnig by i norra Italien. Min far hade en släkting vars familj höll på med kläder…