41-bis fängelse i Italien innebär en extrem isolering där fångar endast får två timmars utevistelse per dag, tio minuters telefonsamtal per månad och ett besök. Denna hårdaste fängelseregim, även känd som ”carcere duro”, infördes för att fullständigt avskära fångar från deras kriminella nätverk och förhindra att organiserad brottslighet fortsätter styras från fängelserna. Regimen tillämpas mot personer dömda för brott såsom maffiaverksamhet, narkotikahandel, terrorism och kidnappning.
41-BIS FÄNGELSE I ITALIEN VEM OMFATTAS
För närvarande sitter 728 dömda under 41-bis fängelse i Italien, varav 716 män och 12 kvinnor. Detta motsvarar 1,3 procent av det totala antalet frihetsberövade personer i landet, som uppgår till 56 000 individer. Regimen kan tillämpas även på personer som väntar på rättegång.
41-bis fängelse i Italien skapades för att fullständigt avskära fångar från deras ursprungliga miljö och separera dem från tidigare kriminella medarbetare. Syftet är att förhindra kontakter mellan fångar och deras kriminella organisationer som verkar utanför fängelset, kontakter mellan fångar som tillhör samma kriminella organisation inom fängelset, samt kontakter mellan medlemmar i olika kriminella organisationer.
BROTT SOM LEDER TILL 41-BIS
41-bis fängelse i Italien används mot personer dömda för särskilda brott:
- Maffiatypsassociation enligt artikel 416-bis i strafflagen
- Narkotikahandel
- Mord
- Grovt rån och utpressning
- Kidnappning
- Terrorism
- Försök att undergräva det konstitutionella systemet
HISTORISK BAKGRUND
Fängelseregimen infördes ursprungligen 1975 som en nödåtgärd för att hantera fängelseoro och uppror under Italiens blyår. Vid denna tid drabbades läget i Italien av omfattande terrorism från extremistgrupper. Röda Brigaderna genomförde kidnappningar och mord, medan olika terroristgrupper utförde minst 2 500 dåd enbart under 1978. Grundläggande syftet med artikel 41-bis var att ge myndigheterna verktyg att hantera extraordinära säkerhetssituationer inom fängelsesystemet.
Den 23 maj 1992 dödades domare Giovanni Falcone, hans hustru och tre polisbevakningsmän i Capaci-bombningen utförd av den sicilianska maffian. Följaktligen modifierades 41-bis den 8 juni 1992 genom lag nr 356 av den 7 augusti 1992. Den nya artikeln fastställde att restriktiva åtgärder kunde tillämpas när det fanns ”allvarlig oro för upprätthållandet av ordning och säkerhet”.
Mindre än två månader sedermera, den 19 juli 1992, mördades Falcones kollega Paolo Borsellino i via D’Amelio-bombningen. Detta attentat krävde även fem polisers liv. I ljuset av dessa händelser överfördes 400 fängslade maffiabossar genom helikopter och militära transportflygplan från Palermos Ucciardone-fängelse till högst säkrade fängelser på fastlandet i Ascoli Piceno och Cuneo, samt till ö-fängelserna Pianosa och Asinara. Den geografiska isoleringen förstärkte 41-bis-regimens stränghet.
Åtgärden blev en permanent del av strafflagen 2002. Denna lagändring integrerade permanent 41-bis-regimen i straffsystemet, trots att den ursprungligen utformats som en nödåtgärd. På grund av inhemska domstolsbeslut och rekommendationer från Europeiska kommittén för förebyggande av tortyr har systemet gradvis mjukats upp genom åren i 41-bis fängelse i Italien
ISOLERING OCH BEGRÄNSAD KONTAKT
Fångar under 41-bis fängelse i Italien placeras i ensamceller där de tvingas att vara tysta. Specifikt får de endast två timmars social tid per dag i grupper på högst fyra personer, där fängelsemyndigheten strängt väljer ut vilka som får umgås tillsammans. Cellerna är logistiskt separerade från andra fängelsesektioner för att förhindra all oönskad kontakt.
Vid ankomsten till fängelset registreras den frihetsberövade, avkläds och berövas sina personliga tillhörigheter, kroppsvisiteras och tilldelas standardiserade kläder samt basobjekt för personlig hygien. Efter läkarbesök och eventuellt samtal med en rådgivare eskorteras fången till ensamcellen.
BESÖKSREGLER
Besöksreglerna är extremt restriktiva i 41-bis fängelse i Italien. Fångar får endast ett videoövervakat besök per månad som varar en timme, och detta sker bakom en glasvägg där kommunikation endast är möjlig via intercom. Dessutom tillåts endast de som inte träffar släktingar att, efter de första sex månaderna, göra ett tio minuter långt telefonsamtal per månad.
Fångar får endast två timmars utevistelse per dag, vilken måste tillbringas i en betongbur på bara några kvadratmeter omgiven av höga murar och överhängd av ståltrådsmaskor. Inga böcker eller fotografier tillåts utan särskilt tillstånd.
Åtgärderna inkluderar följaktligen förbud mot: telefonanvändning, all umgänge eller korrespondens med andra fångar. Möten med tredje parter, att ta emot eller skicka pengar över ett fastställt belopp, att ta emot paket (förutom de som innehåller linne) från utsidan, att organisera kulturella, rekreationella eller idrottsaktiviteter, att rösta eller kandidera i val för fångrepresentanter, samt att delta i konsthantverk.
LÄNGD OCH FÖRLÄNGNING
Justitieministern fastställer den specificerade perioden för tillämpningen enligt första stycket i artikel 41-bis. Regimen kan förnyas för successiva tvåårsperioder och upphävs endast vid samarbete med myndigheterna, domstolsbeslut eller dödsfall.
Det är viktigt att förstå att 41-bis inte är ett tidsbestämt fängelsestraff i sig, utan en extremt restriktiv särskild fängelseregim som tillämpas under pågående fängelsestraff.
Följande ramverk gäller för straffets längd och förlängning:
- Första beslutet: Gäller i 48 månader (4 år) och beslutas av den italienska justitieministern.
- Förlängningar: Kan förnyas med 24 månader (2 år) åt gången, förutsatt att fången fortfarande anses utgöra en stor säkerhetsrisk.
- Ingen absolut maxgräns: Regimen kan teoretiskt sett förlängas hur många gånger som helst under hela den dömdes fängelseperiod, ibland även för livstidsdömda, om ministeriet bedömer att kontakterna med organiserad brottslighet eller terrorism fortfarande kan upprätthållas.
- Prövning: Den dömde kan överklaga förlängningarna till en särskild tillsynsdomstol
SLUTSATS
41-bis fängelse i Italien representerar Italiens mest kontroversiella säkerhetsåtgärd mot organiserad brottslighet. Regimen har visat sig effektiv för att avskära maffiamedlemmar från sina nätverk, men fångarna lever under extrema förhållanden som internationella organ klassat som kränkningar av mänskliga rättigheter. I själva verket fortsätter debatten mellan säkerhetsbehov och humanitära principer. Italienska myndigheter fasthåller vid att 41-bis fängelse i Italien förblir nödvändigt tills maffian och terrorismen fullständigt besegras. Medan kritiker kräver grundläggande reformer av systemet.
Bilder: unsplash.com, pexels.com
Referenser:
[1] – https://www.humanrightsincontext.be/post/the-hard-prison-regime-in-italy
[2] – https://de.wikipedia.org/wiki/Artikel_41-bis
[3] – https://en.wikipedia.org/wiki/Article_41-bis_prison_regime
[4] – https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/terrorismens-historia
[5] – https://en.wikipedia.org/wiki/Paolo_Borsellino
[6] – https://en.wikipedia.org/wiki/Alfredo_Cospito
w
SENASTE INLÄGG
w
Senaste kommentarerna