En förnedrande husesyn trodde jag inte det skulle bli när två av mobbarna plötsligt knackar på dörren en dag. Jag blev mest förvånad och undrade vad de ville mig. Mamma var bara glad att jag hade fått besök för hon visste ju inget. Mycket av åren med mobbning har jag förträngt men detta sitter fortfarande klart kvar i minnet. Jag minns inte vad de sa angående anledningen för besöket. Jag var mest förvånad och tyst som jag brukade vara. Det är lätt att falla i fällan av negativa minnen men denna episod kan jag inte glömma.

Jag borde ha varit lite mer bestämd för det var ju trots allt mitt hus som de besökte. Ett minne som jag har är att de talade aldrig med mig under husesynen. De stövlade helt sonika in och började utforska rummen. Antagligen så ville de se hur PetraFetra bodde men jag hade inget att skämmas över. Gamla antika kakelugnar i en del rum och det praktfulla vardagsrummet med den stora kristallkronan i taket. Rummet vette mot en praktfull veranda som en gång hade varit entré. Mina föräldrar hade verkligen slitit för att få det så fint.

Säkert så var de nog överraskade att PetraFetra bodde i ett sådant stort och fint hus. Man kan undra hur de bodde själva för den delen. Men det kändes inte bra med en förnedrande husesyn som denna. De sa ju inget till mig. Men de kommenterade sin emellan rummen och möblemangen.. Jag minns att de gick runt i vardagsrummet och pillade lite på flygeln som stod där. Det hade de nog inte sett förut. Medans jag gick bakom som en foglig hund alltid tyst. Det var ju en del av min tillvaro av min fängslande barndom. Att vara tyst och bara ta all skit de gav mig.

En förnedrande husesyn

Jag kan till och med komma i håg hur det kändes när jag bara ville att de skulle gå. Vid det här laget så hade jag förstått att det inte handlande om någon artighetsvisit precis. Mamma var i köket och trodde nog att jag hade jättetrevligt med dem. Varken hon eller pappa visste något hur jävligt jag hade det. Det tog jag ut i form av raseriutbrott istället.

De trodde att det var något fel på mig med min frekventa vrede. Jag minns att en gång så tog jag en fin porslinservis för barn och kastade den i en kasse allt var jag orkade så den gick i kras. Ljudet av krossat glas fick mig att njuta på något sätt. Det var mitt sätt att avreagera mig tyvärr.

En förnedrande husesyn var det verkligen och det skulle bli värre. Det var oundvikligt men mitt sovrum skulle de se. Med facit i hand så var nog sovrummet den primära ursäkten för en förnedrande husesyn. Det fanns ett stort badrum bredvid sovrummen och jag minns att de blev väldigt imponerade av det. Men det var det enda. För när de kom in i mitt heliga sovrum så började de rota och öppna lådor och luckor. Hånfullt skrattande medan de gjorde det.

En förnedrande husestn

De fick som de ville till sist. Att se mina enkla omärkta kläder. Det brukade vara ett hånfullt argument i skolan. Att jag inte hade några märkeskläder. Inte ens ett par Levi´s. Gud så elakt roligt de hade när de pillade runt. På botten låg en kasse med Barbiedockor och jag blev hånfullt kommenterad för det. Jag var ju kanske 14 men de bara låg där liksom.

Men det trodde inte de.Allt medan jag stod tyst i ett hörn med en enorm förtvivlan i kroppen. När de hade sett vad de kom för så försvann de lika hastigt som de kommit. Det var bara att samla ihop spillrorna av mig själv och lappa ihop mig som innan de kom. En förnedrande husesyn var det som jag inte önskar att någon blir utsatt.

En förnedrande husesyn

Visningar: 4

Translate