Förlåta en mobbare och vad de sa och gjorde. Går det undrar jag. Det gör det men ingen vill ju erkänna handlingen. Jag hade kunnat förlåta de om bara någon sagt att : förlåt alltså att vi var taskiga emot dig . Det var inte rätt. Något i den stilen så kunde väl någon säga. Istället så gömmer de sig bakom att de inte minns. Ingen har erkänt och alla har minnesförlust.

Det tycker jag är väldigt märkligt. Jag hade minsann aldrig glömt om jag hade varit elak och mobbat någon. Speciellt i den graden som de gjorde emot mig. Det handlade ju om hela grundskolan tills jag flyttade i åttan. Lätt att känna ilska som en stark känsla då.

Jag undrar om de verkligen har glömt hur elaka de var i deras mobbning. Iallafall så anser jag att det verkligen är fegt att inte våga erkänna och säga förlåt. Jag var ju beredd att göra det med Anders för jag tyckte om den mannen som han blivit med åren. Tyvärr så visade det dig ju att han fortfarande var en mobbare som bara ville se hur PetraFetra var idag tror jag. Så ledsen och sårad jag blev när jag upptäckte det. Allt var ju bara utstuderat från hans sida.

Han kanske tyckte det var roligt när PetraFetra stod och svor på italienska. Jag minns att han uppmanade mig att göra det och skrattade lite för högt åt det. Ytterligare en anledning kan vara att han ville se om jag fortfarande var tjock. Han kanske fick kalla fötter när han fick se mig där på stationen. Jag hade gjort mig extra fin och var så upprymd och glad. Han begav självmord något år sedan så visst har jag förlåtit honom trots allt. En episod som jag ej glömmer är den gången med en förnedrande husesyn. Det var så elakt gjort.

Det är svårt att förlåta en mobbare idag som vissa som skapat de djupaste ärren. Jonte var en sådan och hans metoder är svårförglömliga. Det är väldigt svårt att bara glömma och förlåta. Jag vet egentligen inte varför men minnena som är förknippade med Jonte är så motbjudande. Hela han var äcklig och ful på den tiden.

Jag undrar om han har barn men det har väl de flesta. Kanske till och med barnbarn. Tänk om de visste att deras pappa eller farfar var en elak mobbare när han gick i grundskolan. Men om man tror på karma som jag gör så kommer handlingen tillbaka någon gång.

Förlåta en mobbare

Visst är jag bitter över alla år som jag gick miste om med mobbningen. Ett tag så tänkte jag mycket på hämnd och spelade upp olika scenarion i huvudet. Men det har lagt sig nu. Jag borde vara nöjd men känner mig mest likgiltig. Det kanske blir så med åren. Att man inte orkar att älta det förflutna i all evighet dessutom. Jag kommer ändå aldrig att få reda på hur det skulle vara att ha en barndom utan mobbning. Förlåta en mobbare kanske kommer med tiden. Den läker ju alla sår säger de.

Men jag ser på min son att det är annorlunda idag. Mobbning är ett problem som man tar på allvar idag. Jag är tacksam att han aldrig har blivit mobbad någon gång under sin skolgång. Hans skola är riktigt noga med hur barnen ska bete sig. Samtidigt så finns det flera vakter ute på rasterna som kollar läget. Det fanns tyvärr inte på min tid.

Förlåta en mobbare

Livet går ju vidare och man får leva med ärren som mobbningen orsakade. Tyvärr så finns det dock de som inte klarar det utan väljer att ta livet av sig istället. Det förekommer dessvärre i samhället. Men i mitt fall så väljer jag att helt enkelt fortsätta på livets gång. Jag har andra problem som tynger mig. Saknaden av mina föräldrar är enorm till exempel.

Kriget mot barnafadern och alla myndigheter är en annan orsak. Man måste vara stark för att vara svag idag. När jag var liten så var det ingen som märkbart brydde sig om man var svag. Speciellt i min familj. Visade man svaghet eller klagade på något så var man bara överdrivet löjlig. Tyvärr så var det sådär. Förlåta en mobbare går nog med tiden beroende på graden av mobbning.Livet går vidare och andra intryck och erfarenheter kommer.

Förlåta en mobbare

Visningar: 24

Translate