Enastående minnen från Italien har jag massor både i huvudet och som foton. Det är svårt att glömma den dagen och tiden när ingen skulle mobba mig mera. Min far hade fått nog av Sverige och allt slit. Han hade ägt 2 lunchrestauranger och ett hotell på avenyn i Göteborg som var ganska nedgånget på den tiden.

Men det blev för mycket så den sista tiden arbetade han som allt i allo på stadsteatern i Göteborg. Där fick han många kända vänner som exempelvis Sven Wollter. Han älskade teater och såg ofta på repetitionerna av pjäserna. I bland så följde han med på efterfest dessutom men det blev lite för mycket. Barn och familj väntade ju därhemma. Men roligt hade han nog.

ENASTÅENDE MINNEN FRÅN ITALIEN FRÅN START

Jag minns att flytten gick av stapeln den 8 Januari 1981. Pappa hade redan varit där ett år och fixat jobb och boende. Vi skulle bo i min fars födelseort i väntan på att vårat fina hus skulle byggas. Det var en liten håla där de flesta var bönder. Lite skillnad från det fina Långedrag i Göteborg men det bekom mig inte det minsta. Jag tyckte att allt var surrealistiskt på något sätt. Som det inte var på riktigt typ. Men det var det och skolan skulle bli bara ett minne blott. Även om läget i Italien är förändrat så finns det alltid i mitt hjärta.

SKOLAN BÖRJAR DIREKT

Ett av mina enastående minnen från Italien var skolstarten. På den tiden så gick man 8 år till skillnad från idag då det är 10. Så jag blev bokstavligen inkastad direkt trots mitt extremt fattiga ordförråd. Vi hade ju alltid talat svenska i Göteborg. Pappa hade inga språkproblem då han talade 6 stycken. Skolan var lite konstig och väldigt annorlunda tyckte jag. Men borta var dagarna från min fängslande barndom. Barnen var snälla här och tyckte nog det var fascinerande och lite exotiskt med en nykomling. Men språket var ju helt främmande. Så jag minns att jag brukade skriva små noveller till min syster på dagarna.

DISCIPLIN OCH ÄMNEN

Det fanns mer disciplin i den italienska skolan. Man skulle ställa sig upp och hälsa på läraren vid lektionsstart. Att tilltala de vuxna med ni var ett måste. Ämnena skilde sig även. Matten var väldigt svår. Jag kan tänka mig på gymnasienivå men engelskan var bristfällig.

Där så hade jag inga problem då jag var bättre än läraren själv. Men matten fungerade bara inte för jag har alltid haft svårt med det ämnet. Ett annat av mina enastående minnen från Italien var att jag inte sa något på ungefär ett år . Jag ville undvika pinsamheter med att säga något fel.

ANDRA ÅRET BLIR BÄTTRE

Jag fick ju gå om året men under det andra året så började saker falla på plats. Jag fick en pratsam kompis och plötsligt så började jag fatta mer och mer. Så det tog ungefär ett år att lära mig. När skolan slutade så skulle man ha examen. Både skriftligt och muntligt. Man valde ett ämne att fördjupa sig i som man sedan skulle redovisa muntligt för alla lärare. Det var ingen rolig historia men min farbror jobbade på kommunen så det var väl därför jag blev godkänd. Det är ju typiskt Italien med sådana saker.

HUSET BLIR KLART

Till sist så blev vårat hus klart och det var dags att flytta in. Det är från den perioden som jag kultiverar mina enastående minnen från Italien som är väldigt fina och starka. Mycket skulle hända de åren och jag skulle lämna barndomens år efter mig för gott. Jag fick upptäcka saker vad livet erbjuder och tillvaron var i stort sett problemfri. Jag hade jobb och vänner och en bästis som jag gjorde en minnesvärd resa 1989 med.

ÄVEN KÄRLEKEN KOMMER

Även kärleken kom en dag i juni månad. Det var mitt livs kärlek och kanske den enda för mig. En grabb från en by i närheten 2 år yngre än mig. Jag minns somrarna med våra mopeder Piaggio och dagarna på stranden i Jesolo. Han och hans gäng som sedan skulle bli bara vi två. Det var helt enkelt för bra för och vara sant. En oförglömlig kärlek nr1 var det.

Åren hade gått och jag ville utveckla mig på något sätt. Jag kunde inte vara mammas flicka vid 30 längre. Så jag fick ett tillfälle att komma hit igen och studera vilket jag gjorde. Vi fick 11 år och han var otröstlig när jag stack. Det tog många år att glömma. Mycket tänkvärt från mina enastående minnen från Italien

SAMMANFATTNING

Sammanfattning av mina enastående minnen från Italien blir att jag ofta ångrar mig att jag kom hit. Men då hade jag ju inte fått uppleva min son och blivit den självständiga kvinna som jag är idag. Jag längtar ofta dit till Italien och skulle vilja besöka min mamma som vilar där någon gång. Tyvärr så är min släkt ganska liten och med åren så lär den krympa ytterligare. Men vem vet. Kanske jag får tillfälle att återvända någon gång.

Visningar: 9