Brännvinets historia i Sverige sträcker sig tillbaka till 1400-talet, då drycken först introducerades i landet. De tyska köpmännen, som var välbekanta i Norden vid denna tid, hade fört med sig den dittills okända drycken till Sverige. Till en början användes brännvinet inte som en rusdryck, utan hade andra syften.

Den första dokumenterade användningen av brännvin i Sverige var för kruttillverkning. I en räkenskapsbok från Stockholm stad, daterad 1467-70, finns en notering om att pulvermakare Berend fick 4 örtugar för ”brand wyn til krudt”. Detta visar att brännvinet hade en viktig roll i tillverkningen av krut, vilket var avgörande för militära ändamål.

Under 1500-talet började brännvinet spridas som dryck bland folket. Myndigheterna försökte reglera tillverkningen och försäljningen. År 1479 infördes en förordning i Stockholm som stipulerade att ingen fick sälja brännvin i staden utan tillstånd från rådet. Den som bröt mot denna regel riskerade böter på 12 mark samt konfiskering av vin och redskap.

Under 1600-talet spred sig brännvinsbränningen från städerna till landsbygden. Förklaringen till brännvinets ökade popularitet var att man hade börjat använda säd som råvara istället för det dyra importerade vinet. Detta gjorde brännvinet mer tillgängligt för allmänheten. Allmogen lärde sig snart att destillera brännvin för husbehov, och drycken blev allt vanligare i landet.

Brännvinets historia och dess roll i det svenska samhället växte snabbt. Under drottning Kristinas regeringstid på 1600-talet ökade brännvinsbränningen markant i hela landet. Nya dryckesvanor framtvingade förordningar rörande tillverkning och utskänkning. Redan under Gustav II Adolfs tid, år 1622, infördes en försäljningsaccis för gästgivare och krögare. År 1638 inrättade kronan en särskild tillverkningsaccis i städerna.

Husbehovsbränningen florerade och brännvinet blev en vardagsvara. Man drack brännvinet ur speciella skålar, men det inmundigades också med sked, som en soppa. Från ordet ”soppa” har vi fått benämningen ”sup”, som fortfarande är ett av de vanligaste namnen på ett glas brännvin.

Brännvinets historia

Under 1700-talet nådde brännvinets historia nya höjder. En prästmans anteckningar från 1809 ger en inblick i dåtidens dryckeskultur. Varje sup hade sitt speciella tillfälle och namn. Efter uppvaknandet tog man ”tuppsupen”, ”bäsken” och ”caffesupen”. Vid middagen drack man ”aptitsupen”, ”fisksupen”, ”halvan”, ”tersen” och som avslutning ”klacken”. Om kaffe inte önskades tog man en ”klar” i stället, och vid spelbordet dracks toddy och ett antal ”mellanbindare”. Vid sänggående tog man ”loppsupen”, och om dagens arbete hade varit särskilt tröttande tog man en ”styrkesup”.

Trots brännvinets popularitet fanns det de som oroade sig över den höga konsumtionen. Lokalt försökte många präster, med stöd av vissa församlingsbor, att minska drickandet genom ordningsregler och övervakning. I Värmskogs socken i Värmland antog sockenstämman 1812 en stadga som förbjöd att ha med sig brännvin till likfärder eller andra tillfällen och förtära det vid kyrkan, under hot om böter.

Efter återkommande missväxtår och en kraftig ökning av brännvinskonsumtionen införde Gustav III kronobrännerier 1775 för att förbättra landets ekonomi. Brännvinstillverkningen förstatligades och all husbehovsbränning samt införsel av utländskt brännvin förbjöds. Detta experiment blev dock kortlivat och misslyckades ekonomiskt. Folk fortsatte att bränna i hemlighet, och så småningom släpptes husbehovsbränningen åter fri.

Brännvinets  historia

Under 1800-talet genomgick brännvinets historia stora förändringar. Tekniska framsteg och förbättrade arbetsmetoder ledde till ökad produktion och en samordning av bränningen. Införandet av potatis som ny råvara, efter försök av grevinnan Eva de la Gardie på 1700-talet, revolutionerade brännvinstillverkningen. Potatisbränningen och den tekniska utvecklingen ledde till större tillverkningsenheter.

För att förbättra brännvinets smak och kvalitet utvecklades olika reningsmetoder. I äldre tider lades brännvinet på fat för att mildra beskheten, och man tillsatte kryddor både under och efter destillationen. Under slutet av 1700-talet började man använda kolfiltrering, och vid kallreningsverken producerades enkelt renat eller dubbelt renat brännvin.

Brännvinets historia

Idag har brännvinets roll i det svenska samhället förändrats avsevärt. Medan drycken fortfarande har en plats i svensk dryckeskultur, särskilt vid traditionella högtider, har konsumtionsmönstren och attityderna förändrats.


Brännvinets historia i Sverige är således en berättelse om hur en dryck gick från att vara ett industriellt hjälpmedel och medicin till att bli en central del av landets dryckeskultur, för att sedan genomgå omfattande regleringar och förändringar i takt med samhällets utveckling. Denna historia speglar inte bara förändringarna i svensk alkoholpolitik och dryckeskultur, utan också bredare samhällsförändringar inom ekonomi, teknik och social struktur.

Bilder från pixabay.com

Prenumerera

30 SPRÄNGDÅD I JANUARI
30 sprängdåd i Januari månad i Sverige. Det är på gränsen till …
HUR TESTOSTERON FUNGERAR
Hur testosteron fungerar har jag undrat ibland. Speciellt när man ser vissa …
HISTORIEN OM PROSECCO
Historien om Prosecco har sitt ursprung djupt rotat i nordöstra Italien, med …

Visningar: 11

Translate