Önskan om Italien finns alltid där i mitt hjärta. Det är där som jag har mina rötter. De få som är kvar. Det är ju livets gång att förr eller enare så går man bort. Jag hade dessvärre oturen att mista mina i förtid. Min far dör 2015 76 år gammal. Min mor blev bara 56 år och försvann i bröstcancer. Så de enda egentliga rötterna och blodsbandet jag har finns i Italien. Dessvärre har även Italien drabbats av både pandemin och den ekonomiska krisen. Värre än här faktiskt. Det är inte det idylliska land som jag en gång lämnade. Men fakta består och det kommer alltid att vara hemma i mitt hjärta för mig.

Jag saknar den italienska värmen. Inte bara från klimatet utan även från människorna. Deras spontanitet bland annat. Men som jag skrev innan så är det inte som förr. Pandemin slog hårt mot befolkningen. De fick sitta fängslade i sitt hem i 3 månader och det var stränga förbud att gå ut. Till sist så var det många som inte orkade mer. Både fysiskt och psykiskt. Korruptionen gjorde inte saken bättre precis. Idag hoppas jag att det stoöta Italien har börjat att resa sig och sakta återgå till det normala.

Önskan om Italien tar mig till mina trakter 3 mil från Venedig. Men det finns stora skillnader. Lågt födelsetal och åldrande befolkning har blivit ett växande problem i Italien. Landet är ett av de länder i världen som har äldst befolkning och lägst födelsetal. Antalet dödsfall överstiger varje år antalet födslar. Nio av tio invånare har italienska som modersmål, men de regionala skillnaderna är stora. Både språkligt och kulturellt mellan italienare i exempelvis Lombardiet i norr och Sicilien i söder.


I Italien är det obligatoriskt att gå i skolan i tio år. Skolgången är avgiftsfri och påbörjas vid sex års ålder. Några procent av eleverna går i privata skolor, många drivna av katolska kyrkan. Samtliga skolor är dock statligt kontrollerade, och läroplanerna fastställs av utbildningsdepartementet. Det var annorlunda på min tid då skolgången varade i 8 år. Mycket har som sagt förändrats även om önskan om Italien är ständigt närvarande.

Italien är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick. Inrikespolitiken kännetecknas av instabilitet. Efter valet 2022 fick Italien sin 68:e regering sedan andra världskriget. Då blev Giorgia Meloni landets första kvinnliga premiärminister för en ytterhögerkoalition. Ytterligare ett land som dras till höger även om önskan om Italien finns.

Italien är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick och ettpluralistiskt flerpartisystem. Parlamentet består av två kamrar, senaten och deputeradekammaren, vars ledamöter väljs för en mandatperiod om fem år i allmänna val. Alla lagar som antas måste godkännas av båda kamrarna.

Antalet ledamöter i senaten och deputeradekammaren ska efter en folkomröstning 2020 minskas från 315 till 200 senatore. Och från 630 till 400 ledamöter i deputeradekammaren. Detta för att effektivisera kamrarnas beslutsprocesser och minska samhällskostnaderna.

Uppskattningen är att staten kommer att spara cirka 500 miljoner euro per mandatperiod. Ändringen kommer att träda i kraft i samband med nästa val. Åldersgränsen för att rösta i allmänna val är 18 år

Parlamentet och regionala representanter utser landets president med ett sjuårigt mandat. Presidentens uppgifter är till stor del formella och 6 (22) representativa, men har politiska inslag. Presidenten utser premiärministern efter konsultation med ledarna för de politiska partierna i parlamentet. Presidenten utnämner därefter medlemmarna i regeringen på förslag av premiärministern.

Enligt den italienska grundlagen är rätten till frihet okränkbar och varje form av frihetsberövande ska ha stöd i lag. Italien har en nationell myndighet som skyddar frihetsberövades rättigheter (Garante Nazionale)

Önskan om Italien

Önskan om Italien

Visningar: 4

Translate