Min far dör i början av november efter en tids sjukdom. Att få lungfibros blev hans död. Jag trodde liksom aldrig att min pappa skulle dö men livet fungerar ju inte så. Han hade fått ett borreliastick något år tidigare som ingen läkare tog på allvar. Dessa arroganta läkare. Förrän det var för sent. Min far hade även en så kallad hjälpreda hos sig. Det var en ung kille från ett annat land som hade nästlat sig in i pappas tillvaro mer och mer. Han började så smått att lägga om hans tak. Sen manipulerade han pappa mer och mer. Han såg väl att det fanns pengar att hämta och pappa var ju ensam så tillfället var nog bra.
MIN FAR DÖR OCH TYNAR BORT
Till sist så hade han tagit även kommandot nästan helt över pappas liv och tillhörigheter. Pappa vågade knappt göra något i polackens närvaro.Allt skulle han göra och bestämma. Grabben och jag fick äta polackens äckliga mat varje lördag. Jag förstår inte varför inte pappa gjorde något åt det. Kanske såg han den önskade sonen i individen som dessutom var knappt 30 år. Han lyckades manipulera pappa helt och hållet och jag är nästan säker på att det var vederbörande som bidrog till hans död. Jag kan se hans falska vattniga ögon framför mig.
Det falska skrattet som ekade speciellt om det var något negativt om oss barn. Precis som en narcissist som mobbare. När min far dör så var han ensam i huset den kvällen med polacken förstås. Jag hade varit där dagen innan och hälsat på och sett att pappa blev värre och värre. Man såg att han inte hade mycket kvar.
PAPPA LIKSOM FÖRSVANN
Det fanns inte mycket kvar av den pappa som jag var van att se honom när han hasade fram med sin rollator och syrgas. Pappa hade sagt en gång att om han skulle få en kris med andningen så skulle vi låta honom dö. Men inte gör man så om man har ett normalt tänkande. Dessutom är det olagligt samt omoraliskt. Bara en människa med elaka interventioner skulle kunna. Polacken var en sådan människa för den 1 nov tog pappas liv slut och det hade killen bidragit till. Han hade förmodligen stängt av hans syrgas kanske under en kris och låtit honom dö.
MIN FAR DÖR OCH DET BLIR TRAUMATISKT
Jag fick ett telefonsamtal av kräket att pappa var död klockan halv ett på natten men min syster fick inte något. Anledningen var att han avskydde henne för hon hade väl genomskådat honom och kanske utgjorde en potentiellt hot mot honom. Jag var ju bara den godtrogna naiva dottern kämpandes med sina demoner. Så han såg nog inget hot i mig
Så jag fick kontakta henne och 2 dagar senare kom hon till pappas hus när min far dör. Naturligtvis så var det invaderat och hårdbevakat av polacken.
När vi sedan började gå igenom pappas papper kunde vi upptäcka en hel del skumma pengaöverföringar till parasiten. Det handlade om mycket pengar och då sjönk all tillit jag hade hyst för honom. Det var fula överföringar och uttag och inte så lite heller. Vidare hade han skrivit över min fars nya bil på han själv. En massa fula saker kom upp till ytan när min far dör. Han hade dessutom väldigt bråttom med att få far kremerad. Förmodligen för att eliminera eventuella bevis när min far dör.
DEN SISTA LÄNKEN ÄR BORTA
Vi fick ut arvet till sist efter ungefär ett halvår krigande mot polacken. Han fick sin del och min syster och jag fick våran. Med mycket bitterhet eftersom det var så orättvist. Men när min far försvann så dog även den sista länken till blodsband som jag hade. Så nu är jag helt ensam och utelämnad utan hans stöd. Jag saknar honom så oerhört och ångrar att jag inte ställde upp mera. Men jag ville och kunde inte tro att han var döende. Inte min pappa så jag blundade inför det oundvikliga.Jag har så mycket minnen som exempel de enastående sommarlov som barn. Min far dör så drastiskt och jag klandrar mig själv ibland.
Att jag inte ställde upp när mamma var döende. Han fick dra hela lasset själv medans jag blundade. Pappa blev som ett vilset litet barn när mamma dog. Hon var ju stommen i familjen som tog hand om mycket. Nu stod han där villrådig och visste nog inte hur han skulle hantera saker och ting. Som ett vilset litet barn blev han. När min far dör så kunde vi upptäcka att han agerat fel på många punkter.
Jag känner mig ledsen och säger att jag älskar honom dagligen. Tyvärr så var det inte så när ärkeängeln Mikael kommer med min mor. Min pappa kom aldrig. Nu när det är försent för jag kan inte minnas att jag sa det till honom när han levde. Så mycket jag inser att jag skulle behövt hans stöd. Han var speciell och långt ifrån perfekt men han hjälpte alltid sina barn och det behövde inte handla om pengar. Ett råd från en man som visste hur människor och livet var. Plus att han kände oss barn så väl. Jag saknar honom så oerhört.
Jag älskar dig pappa
Ti amo papá
papá
Visningar: 4
Senaste kommentarer